I dag vaknade vi till en härlig sol som lyste in genom våra fönster..;) Man kan ju inte vakna till något bättre. Efter 3 månader i Sverige så känner jag lite mer tacksammhet mot solen än jag gjorde på Gran Canaria. Där tar man ju den för givet;)
Men det som är lite konstigt är att vi har bott på Gran Canaria i 12 år. Sendan barna kom så har vi bott långt bort från stranden och nu när vi bor i Sverige så har vi bara 200m från en liten mysig strand. Så här om kvällen när Vänern låg stilla och blank så gick vi ner och tog ett kvälls dopp! Eller halva familjen i alla fall;)
I lördags så var det dags igen för ett springlopp för baren. Denna gången bar det av till Arvika. Isabel skulle börja springa 500 m sen var det Viktors tur på 1.3 km. Båda var lite nervösa innan men det gick super bra.
Barnen hadde tur och fick springa i lite sol, men när Morfar skulle springa, 6 km så öppnade sig himlen och regnet öste ner. Vi "spanienfolk" som inte är så vana vid detta sprang till bilen. Men vi kände ju att vi ville heja lite på Morfar innan vi åkte hem. Så vi tog bilen och parkerade vid ca 3 km, där hadde vi perfekt koll på loppet och vi fick heja fram Morfar;)
Dagen efter fyllde jag år, 34..;) Ja tiden går men jag känner mig inte så gammal än..bara lite;) Är super nöjd över mitt liv, min man och mina barn och allt som jag har fått varit med om och alla människor som jag har fått lärt känna. Ser fram mot nya äventyr och erfarenheter;)
Kommentarer
Trackback
